Ja, det är en mycket märklig känsla just nu jag går runt med!
Jag har det bekräftat på papper o muntligt att jag har en allvarlig sjukdom.
Men jag känner den inte.
Det gör inte ont, det syns inte på mig, men den finns där inne, i mig!
Jag kan inte känna någon knuta för den sitter långt inne. 
Tur det, för jag hade säkert klämt o känt mest hela tiden.
Säkerligen även försökt trycka sönder den för att den skulle försvinna!
Jodå, så galen är jag.
Jag lär väl fatta läget när jag vaknar efter operationen på onsdag. Det lär väl kännas där de öppnat åtminstone!
 
Som jag nämnt har jag endometrios.
O ni kan tro att jag önskar att den vården hade varit som cancer vården.
Mammografin som upptäckte förändringen var den 21/11.
Och min operation ska ske den 20/12. Allt detta har skett inom 1 månad.
Det kallar jag bra sjukvård!
 
Det tog 10 år innan jag fick min endometriosdiagnos.
Ni kan tro jag har sökt så många gånger så jag tappat räkningen.
 
 
Två stora operationer senare får jag fortfarande kämpa mot vården för att få hjälp mot mina djävulska smärtor!
Det blöder ur min navel vid de värsta skoven.
 
Jag har ingen livmoder. den är bortopererad.
Vid den operationen såg man att jag hade Adenomyos. det är endometrios inne i livmodern på livmoderväggarna.
Jag har en halv äggstock kvar. Den andra togs bort samtidigt med en stor cysta på den. 
Alltså, jag har ingen mens men har dagliga smärtor ändå. 
Har endometrioshärdar lite varstans i kroppen.
På min ändtarm, på urinblåsan o på en massa andra ställen. sammanväxningarna är många.
Bl.a sitter tarmen fast med bäcket. 
Jag kan inte cykla längre o har svårt att gå ner för långa trappor! 
 
Men tyck nu för tusan inte synd om mig!! Det vill jag absolut inte!!
 
Det är min vardag o vi har alla våra krämpor att kämpa med.
 
Det jag vill är att vården ska lyssna när det gäller kvinnliga sjukdomar!
Jo, det finns EndometriosTeam men de räcker inte till. 
 
 
 
Nä, nu ska jag kolla på Ernst o bara få julfeeling
 
Puss och Kram 
 


(null)


Kommentera

Publiceras ej