Okej, då kör vi!
 
Är en 47 årig hyfsat galen kvinna. För det mesta är jag positiv och jag har lite så där smågalen humor o driver gärna om och med mig själv. Mest så ni vet att så kommer ske mitt i detta!
 
Jag har Endometrios o nu oxå BRÖSTCANCER !
Alltså det ordet: C A N C E R !
Hu, det får ju vem som helst att rysa till o få lite piggigare skinn.
Det är oxå en sån sjukdom som drabbar andra....Trodde jag tills för 2 veckor sedan.
 
Var på min årliga mammografikoll i ystad.
Eller det är ju vart 1,5 år som vi blir kallade här i vårt område. Skiljer sig visst lite från landstingen.
Har fått kallelse ett par gånger förr, till Kristianstad för kompletering. 
Blev kallad till en sån förra gången med. Då såg man en knuta. En ofarlig sådan.
Koll igen efter 6 månader och det var i mars i år. Men den såg ut som innan, ingen förändring, så Tack o Hej och pjio, på det!
 
Tisdagen den 21/11 var det tid för koll igen i ystad, alltså ordinarie mammografi. Min dotter skjutsade mig o jag säger till henne att de lär ringa från kristianstad på fredag. Kände det bara på mig. 
Glad som en lärka på fredagseftermiddag eftersom det inte ringt.
Då får jag för mig att hämta posten o där var den...Kallelsen till Kristianstad för mammografi och ultraljud, onsdagen därpå den 29/11.
Ok, Fine, då skulle vi ju äta jullunch med jobbet. Tänkte ju att det var samma knuta det gällde, den ofarliga. Så stod i valet o kvalet om att avboka tiden men min man tyckte inte det. Så jullunchen på jobbet ställdes in pga mig.
 
Vi kör till kristianstad på onsdagsmorgonen, jag, min man o vår yngsta dotter som var ledig. Min man skulle jobba på kvällen, men det kändes lugnt, det skulle han ju hinna.
Väl inne så säger sköterskan att det var vänster bröst som skulle kollas.
- Ja, säger jag. Det gäller väl samma knuta, som sist jag var här,  mars?
-Nä, säger hon, detta är en annan!
Okej, jag klär av mig o släpper ut mina 47- åriga långa, lite trötta bröst.
Byxorna får jag behålla på o det är väl tur det, för mina magar som är åtta till antalet bör icke visas i dagsljus.
 
Hon tar ett antal bilder, o sen blir det ultraljud, gjort av en kvinnlig läkare, samt en manlig kollega som hon har med. sig.
De kollar länge. Kör även över lymfkörtlarna i min armhåla.
Hör att de säger att de ska ta prover. Ännu en sköterska kallas in. 
Bra, tänker jag, nu blir knutan riktigt kollad.
Är fortfarnde inne på att det är den "gamla" knutan det gäller.
O sen kör det igång... Långa nålar o en som är så tjock så jag tror att de tagit fel på en spruta och en skruvmejsel.
Jisses, vilket redskap. Som dessutom ska in i mitt arma gamla bröst.
 
Får som tur är, lokalbedövning så jag känner icke nåt. Läkaren gör även ett litet snitt o sticker in "skruvmejseln" där o gräver litta. Den låter lite som en häftpistol. Även i armhålan sticks det. Lymfkörtel, förstår jag.
Fram till nu har jag legat på en säng men nu säger de att vi får gå tillbaka till mammografirummet. De går ut o säger till min man och dotter att det kommer ta lite längre tid än väntat.
 
Sagt o gjort och med byxorna över de åtta magarna så vill de att jag ska sitta framför mammografiapparaten.
Nu först inser jag att de tänker "sätta fast" mig där och sticka med "skruvmejseln" igen.
Ännu en omgång lokalbedövning, Tackar jag för!
Så då hivas det vänstra bröstet upp, jag sitter rakt fram i apparaten o plastlådan kommer ner o håller fast  mitt bröst.
Sen börjar de sticka. Först tre gånger. De lossnar mig från apparaten o går o kollar om de fått ut så mycket kalk som behövs. Annars lovar de att komma tillbaka o ta om det...Gissa om de gör det?
Jodå, spänns fast igen.
Pang, låter det fyra gånger nu. Kollar ner på min icke igenkänliga tutte, som är ihopklämd som en gammal tandkrämstub, med blodet rinnandes neråt.
 
Sköterskan, som är en riktig ängel, frågar hur jag mår?
Då får jag svälja en gång extra o säger -Jodå, det går bra! 
Att jag var bara inte beredd på sånt här stojhej. 
-Nä, säger hon. Det var inte vi heller!
AJ FAN, det ville jag inte höra.

Hon plåstrar om mig o säger att jag inte får göra några tunga lyft på 24 timmar.
Eftersom de gjorde ett snitt i bröstet. Summerar o får ihop det till att de stuckit i min arma tutte, 13 gånger!
Så blir jag äntligen utsläppt, med en lapp om ett återbesök och informartion om att det kan vara cancer, samt att en sköterska kommer ringa mig under eftermiddagen om tid för återbesök, till en kirurgläkare på bröstmottagningen.
 
Har varit kolugn hela tiden, jag har ju inte känt nåt. 
Men när jag kommer ut till väntrummet o ser min man o dotter, så blir jag totalt överrumplad av tårar som bara rinner.
Men det går över lika kvickt o vi pratar o pratar i bilen hem. Vi nämner inte C-ordet men det är där, hela tiden.
får ringa till jobbet o sjuka mig, eftersom jag ju inte får lyfta.
Sen ringer sköterskan o säger att vi är välkomna den 8/12. Det är veckan därefter på fredagen, alltså 8 dagar senare.
Och Jisses, det var de längsta 8 dagar jag varit med om.
Ja förutom när jag väntade vår yngsta dotter o gick över 14 dagar.
Min man stannar hemma denna eftermiddag. Alltså efter provtagningen, vi är helt slut.
Kör hem o sätter oss vid tv:n o ser 5 avsnitt av serien: ALEX.
 
Min man, som är en väldig klok o fantastisk människa, förbereder mig på att vi nog kommer få ett tråkigt besked. 
-Äsch, säger jag. Det är bara min knaskropp som testar oss lite. Det har hänt förr, tro mig!
Men så i torsdags eftermiddag får jag för mig att kolla på mina vårdkontakter.
Förstår inte så mycket mer än - OPERATION.
Så bryter ihop en liten stund på väg hem från jobbet. Vi pratar och pratar o känner oss rätt redo för ett trist besked på fredagsmorgonen. 
 
Väl där igen, i kristianstad, med mina man tätt vid min sida o båda våra döttrar i väntrummet, förs vi in i ett annat väntrum med en lilla soffa o två fötöljer.
Läkaren och en sköterska kommer in och vi är så redo ända till han öppnar munnen och säger

-Du har BRÖSTCANCER!

SHIT, det var så alltså? 
tårarna kommer igen. Men det går över rätt fort. 
Jag har en cancertumör i vänster bröst.
En förstadie till cancer i samma område samt i den lymkörteln de tog prov på.
Sköterskan som numera är min kontaktsköterska är ännu en ängel i detta team.
Läkaren går igenom vad som ska ske. 
-Jisses, vad detta känns overkligt!

Att sitta här o höra honom prata om operation både av bröst och armhåla. Strålning blir det eftersom man måste gå in o ta några lymfkörtlar.
 
Har med mig min medicinlista, som är längre än ett genomsnittligt Ullaredskvitto dagen efter löning!
Kan fortsätta med allt, så länge, förutom diklofenak, pga blödningsrisk vid op.
 
Sådär, då tänker jag hålla kväll 
hörs igen med fortsättning följer....
 
Puss o Kram 
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 
 






bröstcancer,

5 kommentarer

Ingela HJ

12 Dec 2017 06:48

Anne, hur mycket ska du behöva gå genom? Visst får det räcka nu! Tårarna rinner när jag tänker på dig hur tapper och positiv du är mitt i allt elände. Tack för att du börjat blogga så vi får följa dig på denna resa. Få veta vad som händer och hur du känner.
Massor med styrkekramar till dig underbara kvinna ❤❤❤

Svar: O Tack för att du stöttar o vill läsa Ingela!
Anne Persson

Åse

12 Dec 2017 08:33

Du tappra kvinna ❤
Detejufan vad du ska behöva gå igenom!
Kram på dig ❤

Svar: Ja, eller hur Åse...Det är ju faaan..
Anne Persson

Anonym

12 Dec 2017 08:41

Anne du är beundransvärd, o dessa rader som du kommer att skriva här är en stor hjälp för dig själv att bearbeta det du går igenom o troligtvis ett stöd för andra som läser det o som är i samma situation, o lite även för andra som känner dig el någon annan i samma situation vad det innebär att få ett sådant besked

Svar: Tack fina Rita!
Anne Persson

Ann-Christin

12 Dec 2017 08:47

Tack för att du delar med dig så generöst av denna tyvärr så vanliga sjukdom, kunde varit vem som helst av oss. F**K cancer säger jag bara!

Svar: Tack Ann-Christin. Kan bara hålla med : F**Kcancer
Anne Persson

Mammabear

07 Jan 2018 17:45

Älskade vän först nu börjar jag från början... Som jag har gråtit lilla gumman du har gått genom så mycket redan.... FUCK CANCER ☹️😕 KRAM I MASSOR 🌼 💜

Svar: ❤️
Anne Persson

Kommentera

Publiceras ej