Ja, nu har det då gått 6 månader sedan jag sist skrev nått här!
P hade blitt opererad.
Jag har haft en lite bättre period med kroppen i sommar!
O då glömmer jag skriva!
Jag har fortfarande PostCovid.
Ingen smak o lukt.
Rusande vilopuls
Ont i lårmusklerna o vadmusklerna
Hjärntröttheten är kvar men den är lite mer hanterlig.
Men jag fattas min syster💔
Min 7-år äldre storasyster.
Som funnits i hela mitt 53-åriga liv.
Som jag jobbade med i 12 år, på samma arbetsplats.
Vi fick barn nästan samtidigt, hon sitt andra o jag vårt första.
Hon gjorde klassikern 2017
Hon cyklade till jobbet, 2 mil enkel resa.
Som vandrade o tältade i skogen.
Hon fick en hjärntumör i september 2022.
Som opererades bort.
Hon fick strålning o cellgifter o jag var helt övertygad om att hon hade många år kvar!
Att hon skulle klara det..
Det som både pappa o jag överlevt, cancer 💔
Nått annat fanns liksom inte…
Inte en enda gång har jag tänkt att hon inte skulle överleva!
Förrän vår sista dag på semestern i år😢
Chocken var total när hon kom in på Pave.
Hon levde ca 1 månad till o den 28/8 2023 somnade hon in o lämnade oss alla i fruktansvärd sorg, saknad o tomhet!
Hennes barn o barnbarn, mamma o pappa, oss o hennes vänner!
Nu är begravningen gjord o man ska hitta vardagen i detta😞
hur gör man det?
Känslan av att hela världen borde stanna, sveper över mej!
Men det gör den inte.
Utan allt rullar på!
Tårarna som kommer när som, o var som.
O det får de göra!
Att nu behöva köra till kyrkogården för att "hälsa på"sin syster 💔 ja det gör att tårarna rinner, när jag skriver!
Va rädda om er o ta vara på dagarna som finns ❤️
för rätt vad det är finns de inte mer💔😢
Vår H gjorde vår krans!
Med lite köpta blommor o lite från mamma o pappas trädgård, vår o H,s. Sanna plockade kastanjerna som är i. 💔
💔💔💔
Kommentera