Jag blir kallad på mammografi vart år i Kristianstad, efter min cancer. 
Tror att det är så, vart år fram till Läkarbesöket
 år 5.
Sen blir jag förhoppningsvis friskförklarad o det återgår till att vara vart 1,5:e år. 
Återfall är inget jag går o tänker på! 
Är usel på att göra "månadskollen". 

Men när det blir oktober o rosa månad påminns man, o som nu vid årliga mammografin! 

Blev kallad i första halvan av november, på årlig koll. 
P hade ledig fredag så det blev en Kristianstad-dag. 

Det var samma sköterska som 2017, som var med på den 1,5 timme långa undersökningen då! 
Som, undrade hur jag mådde mitt i allt, med alla stick o nålar.
när jag sa:
-Jag var inte bered på sånt här stohej! 
-Nä det var inte vi heller! 
Rak o ärlig, det gillar jag! 

Allafall, så undrade hon om jag känt nått eller så? 
Nä, bara att huden har blivit lite skrovlig på höger sida o kan klia lite ibland. 
-Det syns absolut inget, sa jag! 
-Okej, sa hon, det kollar vi lite extra o jag tar nån bild till på det. 
Hon märkte ut område med en blå pärla o tog två extra bilder. 
Hon sa: 
-Jag lägger detta till Dr så kommer du bli kallad igen. Lägger det överst så går det fort! 
Detta var en fredag. 
Vi sa Tack o Hej o trevlig helg! 
Tänkte inte så mycket mer på det.
P o jag körde till Ica Maxi o sen blev det lunch i stan! 

På onsdagen kommer lapp i brevlådan om ny mammografi, ultraljud o provtagning, (biopsi), Den 23/ 11, det var på tisdagen efter. 

När jag läser det slår hjärtat en volt eller två.. 
men så kommer jag på att hon sagt att hon skulle skynda på.. Så vi slapp oroa oss, familjen o jag. 

Vår F är höggravid o är beräknad den 22/11. 
Vi kommer fram till att vi vill inte oroa henne o berättar inte om extrabesöket… 
Jag är övertygad om att det inte är nått o då känns det jäkligt onödigt att oroa henne med nått sånt, mitt i slutet på graviditeten.. 
Annars berättar vi alltid om allt, döljer inget för dem. 
Att sen Lilla Sanna inte kom ut förrän den 7/12 det visst vi ju inte då 💖

Men H vill absolut följa med. 
Natten innan var det svårt att sova! 
Tankarna for hit o dit.. 
Jag kände ju på mej att det var inget.. men att läsa lappen med undersökningar gjorde ju att allt från 2017 flashade fram i minnesbanken! 

hade tid 8:15 🥶
Väska packad med kaffe o gottis. Vi hämtade H. 
Märkte att hon var sammanbiten. 

Älskade ungar 💖 vad ni får va med om 🙏🏻 
Det är värre att stå vid sidan än att va mitt i, att va den sjuke! 
Att stå vid sidan gör en så maktlös! 
Den som är mitt i det, drivs ju av jävlaranama o lusten av att leva! 

P o H fick sitta på stolarna utanför bröstcentrum. 
Jag går in genom de röda dörrarna, satte mej o Blev inkallad nästan direkt. 
Nya bilder tas o jag får gå in i rummet bredvid o lägga mej på britsen. 
Tid för ultraljud. 
Det kommer in en kvinnlig läkare. 
Vi hälsar o hon säger: 
-Du hade känt en knuta 
😳 
-Ehh Nä, svarar jag! 
Men min hud är skrovlig sen nån tid tillbaka! 
-Jaha, säger hon! Du har inte känt Nån knuta? 
-Nope! 
Det stod det här, säger hon.. 

Aja, hon kör med ultraljudet. Det ser normalt ut. 
Hon mäter huden där den har blivit skrovlig o den mäter som den ska, alltså inget konstigt eller avvikande 🙏🏻
Allt ser fint ut säger hon! 
Vi säger Tack o Hej o jag får klä på mej o lämna bröstcentrum för denna gången, Frisk 🥰🙏🏻 

Jag funderar på om sköterskan från första mammografin skrivit att jag känt en knuta? För att det skulle gå fort att komma på ny undersökning? 
Så måste det ju vara för jag hade då varkens nämnt eller känt nån knuta! 

Tror att P o H ser på mej direkt att det inte var nått! 
Det är med lätta steg jag går ut till dem! 
Vi kramas en stund. 
Lättnad. 
Glädje.
Andas ut. 


Nu är vi vrålhungriga o hotellfrukost måste vi ha! 
Det blir på Hans Christian. 
Vi sitter länge o äter mycket! 

Jag var visst orolig, märker jag nu. 
För att det skulle kommit igen. 
Återfall. 
Lättnaden som visar sig i trötthet! 

Vi går en liten tur på stan o sen blir det Solhaga Gardencenter. Som vi alltid gör när vi är i Kristianstad. 
Som vi började med när jag varit på mammografi, ultraljud o provtagning på bröstcentrum, november 2017. 

Tänker o funderar. Kommer det va så här resten av livet? 
Oron för återfall! 
Ja jag tror det.. men som sagt jag tänker inte på det utom när det blir så här. 
När det dras i det liksom! Att va en av dem som haft cancer, det känns väldigt märkligt o overkligt. 

Då kommer tanken på att var det rätt att sluta med den endokrina behandlingen? 
Tabletterna jag skulle äta i 10 år.
Till juni 2028! 
Ett beslut jag tog, i samråd med min onkolog. 
Ett beslut jag inte kände eller känner nån som helst oro för.
Jag hade SÅ många o jobbiga biverkningar så jag hade inte kunnat fungera… 
Bara att sätta ner fötterna på golvet på morgonen skar i hela kroppen, som knivar.. 😢
Så JA, det var rätt beslut! 
O tabletterna skyddade ju enbart mot hormonell bröstcancer o inte de andra sorterna det finns! 

Ojdå, det blev långt! 
Nu lämnar vi cancersnacket tills nästa november-december! 
Då är det tid för 5-årsbesökt på onkologen o förhoppningsvis, friskskrivning o OK stämpel i röven 😜🥳 

Puss o kram 😘 
(null)
Brevet 
  (null)
De röda dörrarna 
(null)
Väntrummet 
(null)
Hotellfrukost 🙌🏻
(null)
Solhaga Gardencenter 
(null)
Himlen var underbart fin den morgonen, på väg till Kristianstad 
(null)
Har köpt en ny blus, med massor av färg 
(null)
Fick en liten överraskning i bluspaketet! Så kul 💖så glad man blir av en sån omtanke! Från  butik ZillaF i Höllviken 
(null)
Söndagsräkmacka 
(null)
2 grader i vattnet o de badade 🥶
(null)
På kyrkogården i vår by. De har gjort bord av gamla gravstenar! En plats för eftertanke. Ljuvlig plats i maj månad! Om man inte är pollenallergiker förstås 🤣
(null)
Alberts älskar barnvagnspromenaderna 
(null)
J gjorde clubsteak i lördags! Från &kött i ystad 
(null)
Ljuvligt gott! Trots noll smak 


Kommentera

Publiceras ej